mariasvenstam

Det värsta är inte att göra något som du ångrar. Det värsta är att göra något du ångrar och som du inte kan säga till någon. Eller nej, låt mig omformulera det. Det värsta är att göra något du ångrar, som du inte kan säga till folk som faktiskt förstår innebörden av det. Du kan babbla på till några av dina kompisar och visst dom säger: shiiiit, gjorde du verkligen det? skojar du med mig?! men aldrig riktigt förstår vad som hände, eller varför det hände. Jag har aldrig varit bra på att hålla saker inne, jag mår bra av att dela med mig av mina problem, utav mig själv och av den jag är. Och nu så går inte det. Därför skriver jag det här halvt kryptiska meddelandet om något som inte alls är något som är så farligt, utan något som var ganska bra. Men som jag själv förstorar, just för att jag inte kan säga det till människorna som jag tycker allra mest om.

En helg då mina föräldrar var bortresta blir en helg med lite sömn, mycket party och allt som följer med det. Som till exempel kaos.

Och så var det redan fucking fredag. Var det inte igår som vi hade tenta? nä, juste vi var ju på en kryssning. Som innehöll: ölspel, snygga killar i klänningar och läderkostymer, ett kokt ägg i ansiktet, att äntligen få öppna 24:an först i en julkalender, en walk of shame som egentligen inte var en walk of shame, trolleritrick, solglasögon, punch halv åtta på morgonen, hänga med gamla kompisar, vin om man dricker med höger hand, sjömanskostymer, soligt väder, dansa på ett gungande dansgolv, undvikning av folk hela dagen efter, undran vart halva klassen tagit vägen och om dom kanska är kvar i åbo, haff, en öppnad köttbulleförpackning, ingen sömn, kaos i hytten, vilsna personer och sist men inte minst i min trosa. Helt enkelt ett grymt lyckat dygn.

Så ska man kanske hänga lite här med.

Hur kan man sakna någonting som man aldrig har haft?