mariasvenstam

Veronica Maggio säger: "Finns det en så finns det flera".

jag är nog den fegaste personen jag känner.

typ grymt, galet och crazy i lördags. men det gillar vi.

Hade en efterlängtad myskväll med metg-tjejerna igår hemma hos Andrea. God kött-och-potatis-middag like always, en massa onyttigheter, depptalk och mysig frukost.

Tänk att något så litet kan göra en så glad.

Att 7-åringar får se Breaking Dawn med föräldrar är helt jävla sjukt. Ungarna kommer ju få men för livet. Det är så sjukt omysiga scener att jag själv bara ville spy under filmen och sen kommer väl alla få annorexia eftersom dom vill vara som Bella. Kul samhälle vi har att se fram emot.

Dagar som idag är.... rent ut sagt orättvisa.

Ibland behöver man bara komma bort. Därför var det så sjukt skönt att ta tåget till Linköping i torsdags och bo med Naomi i hennes underbara och mysiga lägenhet hela helgen. Fast jag fick ju inte riktigt komma bort då jag på torsdagen träffade människor som kände mina faddrar från open och tragiskt nog också visste vem jag var haha. På fredagen så fick jag till och med träffa några faddrar som också bestämt sig för att åka till linköping. Liten värld det kan vara.

I morse, innan klockan tolv skulle jag städa rummet och springa. Utnyttja att vi faktiskt hade sovmorgon till klockan ett.

Inte min dag idag.

Det värsta är inte att göra något som du ångrar. Det värsta är att göra något du ångrar och som du inte kan säga till någon. Eller nej, låt mig omformulera det. Det värsta är att göra något du ångrar, som du inte kan säga till folk som faktiskt förstår innebörden av det. Du kan babbla på till några av dina kompisar och visst dom säger: shiiiit, gjorde du verkligen det? skojar du med mig?! men aldrig riktigt förstår vad som hände, eller varför det hände. Jag har aldrig varit bra på att hålla saker inne, jag mår bra av att dela med mig av mina problem, utav mig själv och av den jag är. Och nu så går inte det. Därför skriver jag det här halvt kryptiska meddelandet om något som inte alls är något som är så farligt, utan något som var ganska bra. Men som jag själv förstorar, just för att jag inte kan säga det till människorna som jag tycker allra mest om.

En helg då mina föräldrar var bortresta blir en helg med lite sömn, mycket party och allt som följer med det. Som till exempel kaos.

Och så var det redan fucking fredag. Var det inte igår som vi hade tenta? nä, juste vi var ju på en kryssning. Som innehöll: ölspel, snygga killar i klänningar och läderkostymer, ett kokt ägg i ansiktet, att äntligen få öppna 24:an först i en julkalender, en walk of shame som egentligen inte var en walk of shame, trolleritrick, solglasögon, punch halv åtta på morgonen, hänga med gamla kompisar, vin om man dricker med höger hand, sjömanskostymer, soligt väder, dansa på ett gungande dansgolv, undvikning av folk hela dagen efter, undran vart halva klassen tagit vägen och om dom kanska är kvar i åbo, haff, en öppnad köttbulleförpackning, ingen sömn, kaos i hytten, vilsna personer och sist men inte minst i min trosa. Helt enkelt ett grymt lyckat dygn.

Så ska man kanske hänga lite här med.

Hur kan man sakna någonting som man aldrig har haft?

Idag har det varit en alldeless underbar dag. Utan att det har funnits några stora anledningar.. Jag hade bara två timmars lektion och kunde få min dagliga dos med kompisarna i klassen, plugga lite inför mattetentan på biblioteket och bara glädjas över vädret.

Fredag:

Axel visade mig precis ett klipp på youtube med en liten japan som satt och var awesom på gitarr. Jag började nästan gråta. Och nej inte för att han var gudabenådat bra på gitarr, utan för att han spelade låten The River Flows in You. Jag hade helt glömt bort den men så fort jag hörde den så blev allt så nostalgiskt. Jag vet inte varför men varje gång jag hör den så tänker jag på twilight. Och för en gångs skull inte de otroligt många dåliga sakerna utav twilight utan de som är bra. De som jag gillade och de som man blir glada över.