i just poured my heart out. there's bits of it on the floor.
okay. nu ska jag för en gångs skull skriva något allvarligt i den här bloggen. och det inlägget ska jag tillägna dig, robin. happ... vad ska man skriva då? jag är inte van vid att skriva sånt här, och ja det är jobbigt att tänka på. den här senaste veckan har varit kaos. kaos kaos kaos kaos. och i det kaoset har jag tappat bort hälften av alla mina ägodelar och tankar. jag har spridit ut dem över hela stan. min data blev trampad på, mitt batteri försvann, mina kläder och smycken har jag hittat på de mest udda ställena. inte bara hemma, utan också hos alla kompisar som jag har sovit hos för att slippa sova ensam i mörkret. men det är okay. för allt jag har kunnat tänka på är robin. alla tankar har vridits åt ditt håll.
och jag vill tacka alla som har funnits där. speciellt folk i min klass, ni vet hur det här känns och hur det är att inte bara förlora en vän, utan att förlora robin. den här veckan har jag gråtit mer än vad jag har gjort i hela mitt liv, och jag har varit helt förstörd. speciellt under måndagen och absolut under fredagen på minnesstunden. minnesstunden var hur fin som helst och de som lyckats hålla sig från gråt under veckan brast ut i det nu. klassen stod uppe på scen och grät, skakade av sorg och kramade om varandra medans vi sjöng snow av rhcp till robin. killarna i klassen och alla andra som spelade under cermonin var jätteduktiga och jag förstår inte hur ni klarade av att spela igenom alla låtar.
jag kommer aldrig glömma när du räddade mig och andrea från pervot på centralen, jag kommer aldrig glömma kvällarna hos naomi, jag kommer aldrig glömma "spindeln" under harry potter filmerna, jag kommer aldrig glömma ditt bildspel, jag kommer aldrig glömma jag kommer aldrig att glömma hur genomgod och glad du alltid var. jag kommer aldrig att glömma hur motiverad du var, jag kommer aldrig att glömma vilken kämpe du var. jag kommer aldrig att glömma att sakna dig.
vi var bara klasskompisar och vänner, men du är verkligen saknad av mig och alla andra. jag ska inte skriva att du var den underbaraste personen jag någonsin har träffat, det var du verkligen, men alla skriver alltid när det förlorad en vän. och du var något mer än underbaraste.
det låter så himla klychigt det här. men gud ville ha tillbaka sin finaste ängel. det stämmer verkligen in på dig.
Kommentarer
Postat av: Elisa
Jättefint skrivet Maria
Postat av: Demet Sener
jag blir så rörd, Och så stolt att se och höra att Vår stora kämpe, min lilla ängel har påverkat så många i sin omgivning. Min ängel fick sina vingar alldeles för tidigt och lämnade oss, men inte obemärkt, hans goda vilja, hans styrka och hans stora kärlek till livet kommer att följa med oss genom livets alla stunder. Att vara hans mor i sjutton år, är för mig den bästa gåvan Gud har gett mig. Jag vet också att Robin kommer att leva genom er och med er. Kämpa för det ni vill och ge inte upp oavsätt vad livet har att erbjuda.
Framtiden kommer att bringa lycka
om du minns och inte glömmer det förflutna
kram/ Demet
Trackback
