mariasvenstam

-

Det börjar med att jag vaknar, försent som vanligt, vid tolv. Förbannar mig själv över att jag inte gått upp tidigare, tittar på mobilen och ser att jag har fått mängder av sms från sofia. Springer upp till berget och trycker mig in i langningskedjan bredvid sofia, som av någon anledning valt den brantaste delen av berget (?!?!?!) och mödosamt langar upp granar, stora stubbar och spikade brädor till toppen.

Det råkar vara runt 20 grader och stekande sol, så vid lunchpausen går vi hem till mig och jag och emma lägger oss och solar och sjunger med till Justin Biebers Never say never, bara för att, och blir då skrämda av mina sysslingar ett av deras nyfödda barn olof. Har de inte stått nedanför trappan och lyssnat på oss i evigheter? jo.

För att bota en av mina fobier får jag hålla Olof under fikan och tack gode gud att han är en otroligt snäll och glad pojke. Sen vart det upp till Ulla & Kurt där jag, Emma och Sofia låg och solade på deras veranda som ligger högt uppe i bergen och jag sprang runt och dansade till Daniel Adams-Rays låtar, haha.

Fika number II hos Ulla & Kurt sen där lite mindre än 20 pers trängs runt ett bord fyllt med glass, grädde, maränger, kakor och den obligatoriska påskmusten! Mums. Under goda skratt tack vare Kurts gamla godingar till historier.

Upp på däcket igen och ligga i en trekant (hahaha) och lyssna på sofias musik... somna, glömma bort tiden och sen få springa hem till gästerna. Efter en god middag knallade vi upp till berget med påskefyren, såg Barney Stinson, och när elden tändes. Sedan lekte vi i mörkret med lampor och Sofias kamera, skrev långa meddelanden, blev rädda för två filurer som stog och hängde i mörkret innan vi märkte att det var Johnny och Roger. Eftersom det var molnfritt gick vi upp och la oss på Ulla % Kurts veranda igen och tittade på stjärnorna, sateliter och räknade stjärnfall tillsammans med med filtar, kuddar och bra musik. Vägen hem blev kaos men då var klockan över 12 så det räknas inte.....

-

En bibel, jag vet. Men måste skriva av mig eftersom jag är halvt upprörd efter att ha kommit på att det här kan vara det senaste lovet som vi alla är samlade tillsammans, under några dagars tid. Fan vad jag hatar förändring.