mariasvenstam

elefantöronen fick sitta kvar en dag till eftersom det bjöds på semla på religionen. vilken nostalgitrip det blev.

jag började genast tänka på frida och annika, och dom som faktiskt har känt mig så länge, och träffat mig nästan varje dag i extremt många långa år, att dom vet precis hur jag är, vem jag är.
hur galen jag är i semlor, hur mycket jag älskar mjölk och hur mycket ost jag faktiskt har i kylen.
att jag alltid har för små strumpor som jag måste pressa in fötterna i och vad jag gör när jag både är upprörd och har mjölkmustasch.
min mjölktand och hur jag låter när jag skriker för full hals, hur jag beter mig under en kent-konsert längst fram, att jag alltid fortsätter argumentera även fast jag vet att jag har fel, att min pappa kan i princip allt och att jag bryr mig galet om miljön.
mina extremt dåliga skämt och att jag alltid skrattar åt dom om ingen annan gör det och hur jag ser ut i egenklippt raklugg.
hur jag alltid gör mig till och att jag älskar att ha med mig min kamera och att jag alltid lyssnar på håkan hellström på våren och sommaren.
hur mycket jag hatar rosa och att jag inte bryr mig om att inte rapa, att jag alltid antar utmaningar och hur manlig jag alltid ska låtsas vara.
hur mycket jag älskar mat och att jag kan äta hur många chicken kebab som helst.
att jag alltid ska vara starkast, aldrig ge upp och alltid göra det som ingen tror att jag klarar.
hur jag aldrig är rädd för att gå hem sent på kvällen och hur jag skulle göra om någon försökte slå ner mig, att jag alltid säger till om någon gör fel och lägger mig i, hur jag måste kommerntera högt om någon random person gör något irriterande.
att jag alltid vill få mina åsikter hörda och att jag inte förstår varför folk inte alltid säger vad de tycker.
att jag inte bryr mig vad folk jag inte känner tycker om mig men att jag ändå alltid vill bli gillad, även fast jag inte visar det.
hur jag hatar att prata i telefon och hur extremt röd jag kan bli i ansiktet om man nämner en viss person.
att jag en gång har älskat smala kajalpojkar och att jag en gång försökte mig (tillsammans med dom) på att "bära svarta kläder".

dom här tjejerna vet precis vem jag är, hur jag är. och jag saknar att träffa dom varje dag och att kunna vara just den jag är utan att folk blir generade eller tycker att jag är fel och gör fel. för det är min grej, att bryta mot normen, att vara annorlunda.