I throw my hands up in the air sometimes.
hej då entourage, ha ett bra liv för jag tänker då aldrig besöka dig mer. någonsin. jag och maria konstaterade att inte ens justin beibers "never say never" kan rå på det här. musiken och människorna där var ett skämt. låtarna vår dåliga, spelades i evigheter och de som dessutom var bra blev söndermixade. herregud vilken mardröm. så vid klockan ett ropar dom ut: "vi har öppet till fyra ikväll eftersom man ställer fram klockorna" och alla ljublar. jag och maria tittar på varandra i fasa och maria säger till mig: jag klarar inte med maria, vi måste gå. så vi tvingar annika och frida att gå med oss så vi skulle hinna med trebussen som gick klockan två då.
om vi då ska beskriva människorna så fick jag gå runt och göra "the face" (duvet elisa, som den där tjejen visar på youtube) för att killar inte skulle komma för nära, trust me, it works. när det dessutom är gamla äckliga skolkompisar där med så blir det ju bara tio gånger värre. och inte mysigare blir det av att dom låter en tjej sitta och spy på en stol. nejmen hallå någon vakt kanske ska ta hand om henne?
men med gott sällskap har man trots allt kul. kvällens händelser:
- killen i toakön på moda
- daniel jobbade på spårvagnen vi såg
- marias citat: "det är sånna här ställen som får mig att vilja börja röka för det inte finns något annat att göra"
- vi kom in som vip två gånger på entourage, tack vare marias kompis. ljuger man bra så gör man!
- frida började dansa med en kille för att få mig att dansa med honom senare. jag tittar på honom och säger till frida "skyll dig själv" och går så hon får dansa med honom själv. hahahaha
- fridas samtal på bussen hem
- flum på bussen
- tre extremt goda halalslaktade cheesbörjare (förlåt eliiisa) och frida som käkade upp gurkorna.