Kungens Trasiga Hängslen
Imorgon har jag gått runt på KTH:s stora område i en hel månad. Och det tog tid, men nu kan jag ströva omkring utan en karta. Hitta till L-huset och veta att ja, i sal 22 ska du inte vara. Eller att mikron näst längst upp till höger i Q inte fungerar. Att det aldrig finns matplatser i tolvan men hinner man tidigt till nymble så kan man få plats ett gäng där.
Två av dessa första veckor var endast nollning. Veckan efter det bestod både utav nollning och föreläsningar, lektioner och övningstillfällen.
I fredags blev jag en etta.
Nu går jag på KTH.
Jag är en OPEN, det vill säga "bäst på fest sedan 2003". kan diskuteras.
En gång OPEN, alltid OPEN.
.
Till skillnad från många av mina nuvarande klasskamrater så kommer jag ihåg hur det var på gymnasiet, och märker därför hur enormt stor skillnad det är.
Då fruktade man att missa tåget så att man skulle komma försent till Pers lektion. Nu kommer man en timme sent och det är inte en kotte som ens noterar det.
Då unnade man sig kanske en klubba, en kaffe, en läsk någon gång ibland. Nu är man stammis i kioskautomaterna eller på kårkafféet.
Då kunde man klaga på den där äckliga snorgröna grytan med kykling i som serverades i skolan. Nu måste man själv se till att man får i sig det man behöver.
Då kunde man skippa en lunch, det gjorde inte så mycket. Glömmer du din matlåda nu så får du bita i det sura äpplet och köpa din lunch, för utan den kan du genast gå hem.
Då var vi så facinerade av UF-företagarna som satt och paketerade strumpor i skolan till sent på kvällen. Nu har man tur om man hinner hem innan det blir halvtimmestrafik på tågen.
Då kunde jag äta middag med familjen, nu kommer jag hem tidigast klockan åtta.
Då hade man ett liv, man kom hem och uppskattade den tiden. Nu sitter man mest hemma och undrar när man börjar imorgon.
Då ville man inte ta tag i sina läxor. Nu gör man dem så fort man kan.
Då var skolan en del av livet. Nu är livet en del utav skolan.
.
Och vet ni vad det värsta av allt det här är?
Det är att jag trivs.
Jag trivs med att sitta och räkna matte i fyra timmar varje dag efter skolan med knasiga, galna men smarta killar.
Jag trivs med att sitta på tråkiga föreläsningar och ta kort på alla som sover.
Jag trivs med att räkna ner minutrarna till den akademiska kvarten.
Jag trivs med att ta sönder mina plastbestick varje dag och äta ur en liten låda.
Jag trivs med att ha panik över att det kanske är försent att anmäla sig till mattetentan.
Jag trivs med att lärarna inte vet vem jag är.
Jag trivs med att fråga personen bredvid om skrivaren är trasig och inse att personen i fråga bara pratar ryska.
Jag trivs på KTH.
.
Jag trivs som en riktig student.
Kommentarer
Trackback
