Dan före dopparedan
Jag måste erkänna.. Den 23. 24 och 25 december är några av mina absoluta favoritdagar. Det enda man gör är att ta det lugnt, pyssla och laga mat. Träffar familjen och släkten, något vi gör mer sällan än vad jag önskar.
Jag har gjort ett pepparkakshus (med dig, elisa, i tanken såklart). Jag har hjälpt mor min med skinkan, jag har slagit in och lackat alla klappar. Vi har klätt granen under samma bråk som alltid. "Vilken ljusslinga ska vi ha i? Vilken duk ska vi ha under? Ska den stå på en pall eller inte? Ska vi ha den fula spiran på?" Saker mina föräldrar aldrig kommer överens om. ALDRIG. Något som vanligtvis bara förstör julstämningen, men i år kunde jag inget annat än att börja skratta åt det hela. Vilket gjorde dem ännu mer förbannade, så ja, det slutade med att jag klädde granen själv. Gråtandes, eftersom jag inte kunde sluta skratta över hur extremt barnsliga mina föräldrar kan vara ibland.
I kväll tittade vi också på gamla goa diabilder också. Jag fick se min själv äta banan ( och jag såg glad ut?!?!), min far posea i baddräkt (?), min bror i lila solbrillor och min mamma som använder vår barnvagn som bänk.
För er som inte har en telefon kapabel till att ha instagram (för annars är det väl lag på att ha det?) så lägger jag upp lite bilder här med. God jul allihopa!
Kon tiki
Jag gillar ju egentligen inte svenska filmer. Det vet väl de flesta av er. Det borde ju betyda att jag gillar norska filmer ännu sämre eftersom de är just de, norska.
Men det finns ju alltid undantag.
Fysatan vilken bra film. Det skadar ju inte att det har hänt på riktigt heller...
Tur att man har lov
Bror min kom in i mitt rum för någon timma sen.
Såg att jag satt och grät.
Såg datorskärmen som jag hade i knät framför mig.
"Du borde sluta titta nu, för det blir bara värre och värre. Tro mig"
Sen gick han ut igen.
Sons of anarchy. Inte att leka med. Och ändå så har jag bara hunnit se klart första säsongen.
Nämen tjenahopp sömnlösa nätter, nu är ni här igen.
(snacka snygg rygg)
6 dagar kvar
När man ska titta på film i klassen de sista lektionerna och man är lärare. Som om eleverna skulle få välja film?!? En riddares historia it is. Sett den med fyra klasser och har inte tröttnat än. Heath Ledger <3
Nu är det jul, här i vårt hus
Ångesten när facebookchatten inte fungerar... GAAAAAAAHHHH &%@€#! *andas, andas, andas*
Nu är det jul, här i vårt hus! Min mor håller på traditionerna, inget julpynt innan lucia, men nu så! Röda gardiner och hela tjofadiruttan är framme. Till och med tomteparaden, som enligt mor och far är det finaste vi har.
Sju dagar till jul! Om jag hade jobbpanik och tentastress innan, som sedan lade sig en aning, så har den nu bytts ut mot den häärliga julångesten!
Julklappar = sjukt ocheck
Julkläder = sjukt ocheck
Julstämning = sjukt ocheck
Julkalendern = ligger i fas (thank god!)
Och dessutom håller jag precis på att förlikar mig med det faktumet att jag ska åka till asien i TRE FUCKING MÅNADER om sisådär två månader... hur in i kökskaklet kan tiden gå så ruskigt fort?
Och för er som nu skulle undra av någon sinnesstörd anledning så failade jag tentan i torsdags, dock inte med lika många poäng som jag tidigare fasade för Jag lyckades kamma hem 12 starka poäng av 34, där gränsen för godkänt ligger på 16. Så det blir till att göra om tentan den 7 januari, och även göra flervarren den 10 januari. ÅH VILKET ROLIGT JULLOV JAG KOMMER ATT FÅ.
Hej tomtegubbar slår i glaset och sket över tentan
Tydligen är tredje gången gilt inte ett vinnande koncept. Tredje gången epic fail känns mer passande för den här tentan.
linalg
hade glömt hur tentaångest kändes.. men oops, där var den.
nu säger mitt huvud ifrån, det kan inte ta in fler linjära avbildningar eller ortogonalmatriser.
visst brukar man säga tredje gången gilt?
Antal levande marior: 0
Antal timmar sömn: 4
Antal kaffekoppar: 12
Antal minuter hemma: 15
Antal timmar på 1:a jobbet: 8
Antal timmar på 2:à jobbet: 2
Antal timmar på KTH: 3
Antal kilo tyngd på mina axlar: 2,35 ton
Antal hjärtslag per minut: 400
Stresslevel: +100 000
Nobel night cap
Hallå hallå kära medmänniskor! (och för all del ni omedmänniskor som av någon anledning läser detta med)
Denna vecka, vecka 50 år 2012 kommer jag för alltid att komma ihåg som helvetesveckan.
Det kan man kanske inte tro, när veckan innehåller både den 10:e december och den 13:e december! Det vill säga både nobeldgen och lucia. Två dagar som har potential att bli väldigt trevliga och mysiga dagar, om det nu går som man önskar.
Men inte i år kära vänner.. inte i år!
1. Vi kan börja med fredag, den 14:e december. Då ska jag bidra med förslag till närmare bestämt 86 högstadiebetyg. Av dessa har jag idag bestämt hela 0. Vilket kanske hade varit möjligt utan att gå i taket om... nä juste, det finns inget som kan rädda mig.
2. Jag har tentamen i Linjär Algebra den 13:e december. Tenta nummer tre jag gör i detta område, så ni kan nog enkelt tro att det inte är någon större match för mig. Då ska jag meddela er att de i år har bestämt att.... göra om tentorna! Så de kära goda gamla extentorna, som har räddat mig så många gånger förut, kan inte hjälpa mig..
3. Imorgon har jag också personalmöte med biografen, bara för att på något sätt slösa bort en del av den lilla lilla tid jag har kvar att plugga och jobba på.
Nu förstår ni kanske vad jag tampas med? Hur mycket jag ska ådstakomma under dessa fyra dagarna innan helgen. Trodde ni att det kanske var slut där?
Låt mig då berätta vad jag missar under denna vecka just för att jag har så mycket plugg och arbete.
1. Idag skulle jag ha gått på nobel night cap. The fucking efterfest till nobelmiddagen. Jag skulle haft chansen att träffa nobelpristagare och människor ifrån kungahuset, IR-FUCKING-L. Veronica Maggio, nu förstår jag vad du menar; mitt hjärta blöder. Om ni undrar hur detta ens skulle kunna vara möjligt är det nämligen som så att KTH anordnar detta event i år, vilket gör att KTH-studenter har chansen att delta. En chans som alla mina medstuderande har tagit.
2. På lucia har min skola, som många andra, traditioner med lucia-tåg och julpyssel. I år ska mina kära mentorselever (som egenligen inte är mina mentorselever) uppträda och sjunga hela högen. De är så duktiga och så söta och mitt hjärta blöder än mer av att jag inte kommer kunna få se deras uppträdande, som de övat på i månader, irl.
3. Inte nog med det! Den 13:e anordnar även OPEN, de som jag var faddrar över tidigare i år, en julgasque. Och som jag har längtat efter att gasquea! Men inte ens under denna stökiga, sjungade, vibrerande och underbara middag kommer jag att kunna närvara, irl.
Så om jag verkar arg eller bitter, här har ni mina ursäkter. Och om jag får säga det själv så tycker jag att jag har all jävla rätt i världen på att vara irriterad över hur allt allt allt kunde hamna på exakt samma vecka.
Vecka nummer 50 år 2012.
HON ÄR FRÅN SVEEEERIIIGGEEE
Jag som trodde att jag ändå skrev mitt senaste inlägg för ett par veckor sedan. Men icke. Hela två månader har passerat lika snabbt som en gris på rullskridskor.
Snart är det jul! Jag taggar med julkalender och tentaplugg, alltid något som får en i julstämning.
Pajjade min mobil igår kväll. Kapoff så det och sen var hela min skärm sprucken. Livet är hårt ibland, så blir till att vaska åre och laga mobilen istället. (som om jag skulle åkt till åre ändå?!)
Imorgon kommer det hit folk från Lund! Äntligen säger jag ju bara, long time no see. I princip sen senaste gången jag skrev... usch!
Att jag nu jobbat behind enemy lines i snart tre månader får mig att inse hur extremt utsatta lärare är. I takt med att högen orättade prov växer på min bänk (som för övrigt ser ut som att ha varit krigsplanen för både första och andra världskriget) så växer även ångesten för att bedömma de små söta krabaterna. Jag kan dock säga att jag nog aldrig kommer att hitta ett mer psykiskt ansträngande, jobbigt, tråkigt och hårdare jobb. Lika svårt som det kommer att vara att hitta ett intressantare, roligare, underbarare och mer utvecklande jobb. Inte en enda dag är den andra lik. Du kan gå från att ofrivilligt ligga under ett täcke av snö ena dagen till att överrösas av kramar och skratt andra dagen. Det kan gå från 0 till hundra på tio minuter.
Bra att man börjar snacka avslut när man har två veckor kvar att jobba. Separationsångest! Rub some bacon on it.
