Because when I think of you I don't feel so alone.
Hallå där! Länge sen sist men sådant är livet. Fick precis ett samtal från älskade Elisa i Borlänge (peace and love people för er som inte har koll, eller inte har facebook rättare sagt) där hon stod och insöp tonerna från inga andra än Kent. Bara genom telefonen var det gudomligt. Så då blev jag på lite sånt där gråthumör som jag alltid blir när jag lyssnar på kent (eller tittar på film, eller ser söta små barn, eller när jag får reda på att jag klarat en tenta, eller speciellt när jag läser harry potter och ser Dean från kära supernatural gråta.... Dvs typ hela tiden, men i alla fall..) och kände att jag behövde dela med mig lite till omvärlden . Hänger ju bara på instagram nu för tiden eftersom bilder kan säga mer än tusen ord. Och pallar inte knappa på mobilen i evigheter serni! Men ha ett fortsatt bra liv people för det ska jag ha, trots att i princip alla trevliga och betydelsefulla människor har flytt Stockholm! (jag vet att du är kvar Natalie, och det tackar jag väldigt mycket för!) (jag joinar den klubben om en vecka, #grundsund/paradiset/oasen/lugnet/bästaställetihelavidavärlden here I come!)
